Politisk passivitet riskerar dikeskörning

De skogsinitiativ som tas av EU-kommissionen fungerar säkert bra i många länder men eftersom skogen i EU inte är enhetlig så tas Sveriges klimatbidrag inte till vara. Vi som jobbat på ett sådant sätt att våra skogar växt till dubbla volymen under senaste hundra åren drabbas av samma åtstramningar som länder där huvuddelen av skogen sedan länge fått ge vika för andra typer av odlingar. I mitt arbete träffar jag många politiker och de allra flesta förstår betydelsen av svenskt skogsbruk och inser även att det inte fungerar med en EU-gemensam skogspolitik. Samtidigt ser jag med förvåning att vi år efter år glider i fel riktning. Nu är vi farligt nära diket!

Av höstens Tidöavtal och regeringsförklaring framgår det tydligt att skogsägarnas äganderätt av skogen ska värnas. Det är en riktigt bra politisk vilja. I övrigt lyser dock skogen med sin frånvaro i regeringens uttalade ambitioner så här långt. Jag vet inte om det beror på att regeringspartierna är så överens om skogspolitiken att de inte behöver skriva ned en överenskommelse eller om det beror på brist på idéer om vad som behöver göras.

Oavsett orsaken till frånvaron av uttalade ambitioner vill jag bidra med tre korta men extremt viktiga kompletteringar till regeringsförklaringen:

▪ Skogspolitiken ska bygga på svenska förutsättningar och inte EU-krav. Hur den svenska skogen ska användas ska bygga på nationell kompetens utan EU:s inblandning.

▪ Sveriges rapportering av skyddad natur kopplat till internationella åtaganden ska harmoniseras med hur övriga länder inom EU rapporterar. Precis som övriga länder ska vi rapportera alla nivåer av skydd.

▪ Skogsstyrelsens införande av utredningsansvar för enskilda skogsägare i artskyddsärenden ska tas bort. Ifall inskränkningar ska göras i grundlagsskyddade rättigheter är det statens och myndigheternas ansvar att utreda och visa varför.

Pär Lärkeryd, vd Norra Skog

Tyck till om Pärs ledare: skogsmagasinet@norraskog.se