Det nya onormala

Allt oftare hörs stora samhällsförändringar refereras till som ”det nya normala”. Men för att komma dit krävs att det nya tillståndet blir någorlunda stabilt och frågan är om vi verkligen någonsin kommer dithän eller om vi egentligen borde prata om ”det nya onormala”.

Ledare av Pär Lärkeryd, VD på Norra Skog. Foto: Victor Lundberg

Datum: 2022-07-07



Vi har till exempel haft en period av minusränta, något som historiskt aldrig existerat tidigare. Många såg detta som det nya normala och tog därför alltför stora bolån, men har nu tvingats inse att låga räntenivåer inte alls var det nya normala. Det var faktiskt onormalt att räntan under några år var negativ. Dessutom är det nog lika osannolikt att de som nu säger att höga räntor blir det nya normala kommer att ha en gnutta mera rätt.

Samma sak gäller vädret. Klimatförändringarna gör att vädersvängningarna blivit allt fler och allt större. Vi har fått vänja oss vid snabba kast på grund av pandemier, störningar i världshandeln eller krig. För inte så länge sedan var det en orimlig tanke att vi i Sverige skulle bryta vår tradition av militär alliansfrihet men svängningen blev extremt snabb åt andra hållet. Vi lever helt enkelt i en tid av snabba kast, utan långa tider av stabila tillstånd. Det är det jag menar med ”det nya onormala”.

Vi i Sverige är inte immuna mot alla dessa svängningar, tvärtom är vi som ett litet land extra känsliga. Därför är det angeläget att vi så gott det går minskar vår egen sårbarhet för framtidens turbulens. Viktigast av allt för att klara kriser är att bygga upp vår egen självförsörjningsgrad. Det vill säga att vi ser till att våra grundläggande varubehov till större del produceras inom landet. Framför allt rör detta vår mat, energi och våra råvaror.

Vi har faktiskt riktigt goda möjligheter att öka vår självförsörjningsgrad. För även om vi är ett litet land befolkningsmässigt så är vi rik på mark, skog och mineraler. Med hjälp av dessa tillgångar kan vi minska vårt beroende av andra. Ta vår matproduktion som exempel. Mindre än hälften av det vi idag stoppar i munnen är producerat inom våra egna gränser. En enkel jämförelse med Finland, som borde ha ungefär samma odlingsförutsättningar som oss, visar att de till 80 procent är självförsörjande på mat.

Jag hoppas verkligen att vi inför valet i höst får en politisk debatt som lyfter blicken mot det som är viktigt på riktigt. Vi måste värna om våra näringar inom jord, skog, gruvor
och energi så att vi står stadiga inför framtiden. Det är dessa näringar som skapar förutsättningen att klara ”det nya onormala” och ge oss stabilitet när det blåser i omvärlden.

/Pär Lärkeryd.

Tyck till om Pärs ledare:
 skogsmagasinet@norraskog.se