För skogens framtid behövs både kvinnor och män

Kerstin Dafnäs.

Från en kulle, bara ett par hundra meter från familjehemmet i närheten av Hammerdal i Jämtland, blickarKerstin Dafnäs ut över en vy hon känner mycket väl. I närheten ligger skogen hon äger tillsammans med sin syster och som de köpte av sin pappa 1994. I den skogen har hon hjälpt sina föräldrar med bland annat röjning och plantering. Som skogsbrukare har Kerstin sökt kunskap och anpassat delar av sitt liv för att både kunna ta över det strategiska tänket kring deras skog och hinna med det praktiska jobbet.

» När jag växte upp fanns skogen alltid där som något självklart, medan jag själv var mer intresserad av att utforska andra saker i livet, berättar hon. För tio år sedan, när pappa hade fyllt 75, insåg jag att jag behövde steppa upp och lära mig mer om skogsbruket. För jag kan inte förlita mig på honom i all framtid.

Spillkråkan kläcks

1998 var året då föreningen Spillkråkan bildades, en förening för kvinnor som äger skog. Syftet med föreningen var att fungera som ett nätverk för erfarenhetsutbyte och lärande om ett hållbart skogsbruk och stärka kvinnors inflytande inom den svenska skogsnäringen. Kerstin Dafnäs blev medlem 2013 och har sedan 2017 varit föreningens ordförande, och hon slås av att föreningens syftesformuleringar känns lika viktiga i dag som de gjorde 1998.

» Det är på gott och ont. Vi hade kanske önskat att det hade hänt mer, men det är samtidigt positivt att syftet är mer relevant än någonsin.

I dag är 38 procent av Sveriges omkring 330 000 skogsägare kvinnor, det vill säga närmare 125 000. Drygt femhundra av dessa kvinnor är medlemmar i Spillkråkan. Inom Norra Skog är den procentuella andelen kvinnliga skogsägare cirka 31 procent. Föreningen Spillkråkan är i dagsläget indelad i åtta lokalföreningar, så kallade ”stammar”, som finns spridda från Västerbotten till Skåne. Stammarna bildas via medlemsinitiativ och föreningen har växt sakta men säkert sedan start. För medlemmarna anordnas fysiska och digitala träffar med föreläsningar, exkursioner, utbildningar och studieresor för att öka kunskapen om hållbart och klimatsmart skogsbruk. Men föreningen arbetar även med påverkansarbete, som att svara på remisser.

» Vi uppmuntrar medlemmar att formulera sina egna mål och tänka själva och det finns inget krav på konsensus, men det innebär också att vi inte kan formulera en gemensam ståndpunkt i varje skogspolitisk fråga. Vi försöker synliggöra det enskilda småskaliga skogsbruket och värdet av ett varierat, hållbart och lönsamt skogsbruk, som ett komplement till skogsägarrörelsens röst. Det är viktigt att det perspektivet inte tappas bort, till exempel i skogsutredningen och i skogsprogrammen så att det inte bara blir industriperspektivet och miljörörelseperspektivet.

Möten i skogen uppskattas

Under coronapandemin har aktiviteterna anordnats i digital form, men Kerstin Dafnäs tycker att det har fungerat bra att hålla liv i verksamheten trots begränsningar, mycket tack vare att många medlemmar redan innan pandemin vant sig att hålla kontakten via Spillkråkans digitala kanaler. På höstens program står bland annat röjningskurser, exkursioner om hyggesfritt, sådd och försöksparker och digitala föredrag av Charlotte Bengtsson, VD på Skogforsk och Sten B Nilsson, f.d. professor SLU.

» Men det som efterlängtas allra mest är att träffas ute i skogen och lära av varandra. En ung medlem sa ”det är ingen annanstans där jag sitter och samverkar med kvinnor i så många olika åldrar”. Här möts kvinnor från stad och land i hela Sverige, med väldigt olika yrkesbakgrunder.”, berättar Kerstin Dafnäs.


Gunbritt Nilsson är medlem i Spillkråkan sedan ett drygt år och är också en av de nya stamansvariga i Jämtlands-Västernorrlandsstammen. Hon äger skog tillsammans med sin man vars familj ägt skogen sedan 1600-talet. Hon uppskattar det öppna samtalsklimatet som byggts upp inom föreningen och ser stor nytta i ett nätverk som Spillkråkan, både i sitt personliga lärande och i arbetet för en mer jämställd skogsnäring. ”För allt vi ska göra så behövs det ju kunskap, annars kommer vi inte nånvart med jämställdheten heller.”

Möten, pepp och lärande

Att Spillkråkan ska finnas som en trygg plats där det är möjligt att mötas, hämta inspiration och pepp och lära på lika villkor lyfter Kerstin Dafnäs som en av föreningens viktigaste funktioner. Medlemmarnas olika bakgrunder och åsikter ses som en styrka som visar på mångfalden som finns bland skogsägare.

» Jag upplever inte att det blir konflikter eftersom vi skapat det här trygga rummet, där du kan ställa dina frågor, säga vad du tycker och lyssna på andras argument. Det är en förutsättning för föreningen, och alla vet den spelregeln. Nyfikenhet och utforskandet är drivkraften, det handlar inte om att ha färdiga svar.

Jobbar för lika förutsättningar

Trots att landets kvinnliga skogsägare blir allt fler så visar statistik från Skogsstyrelsen att det finns stora skillnader när det kommer till innehav. Kerstin Dafnäs ser att den nuvarande ekonomiska ordningen med skillnader i tillgång på kapital och normerna kring vad som anses som kvinnligt och manligt sannolikt påverkar förändringen framåt 

» Vi ser snabb förändring i att män äger större arealer och kvinnor mindre. De flesta köp är tillköp, och eftersom män i snitt redan äger större skogsarealer så är det klart att de har bäst möjligheter att köpa mer skog, menar hon.

I en enkät, som genomfördes bland Spillkråkans medlemmar under våren 2021, samlades röster in om vad det bästa med att vara skogsägare och kvinna är, och vad som ses som den största utmaningen.

» Jag blev förvånad över att det var så pass många svar om att man fortfarande inte kände sig respekterad som kvinna i skogsbruket. I mötet med virkesköpare, entreprenörer, i familjen. Det utmanande med jämställdhetsarbete är att det måste ske på så många nivåer. Det går från familjekärnan, till skolan, arbetslivet, företagandet, myndighetsutövningen, media. Det är förändringar som behöver drivas på så många olika plan i samhället.

I genomsnitt har en manlig skogsägare i dag ett innehav på 40,4 hektar produktiv skogsmark, medan den genomsnittliga kvinnliga skogsägaren äger 25,4 hektar. Spillkråkan vill bidra i påverkansarbetet som leder till att fler kvinnor blir skogsägare, men vill också påverka andra aspekter av skogsägandet.

» Det handlar om ägandet i sig men också om representation och synlighet. Sen handlar det också om inflytande. För bara för att du äger skog är det inte säkert att du har ett reellt inflytande. Här bidrar Spillkråkan genom att lyfta skogsägande kvinnors röster i media och demokratiska processer.

Kerstin ser gärna att föreningen fortsätter växa, men ser inte något självändamål med stora medlemsantal förutom att det stärker påverkansarbetet. Dessutom tycker hon att det finns mycket att vinna på det personliga planet för den som väljer att gå med.

» Du får chans att samtala med engagerade och nyfikna skogsägare, som driver sitt skogsbruk på olika sätt. Det är också kul att då och då träffa skogsägare i resten av landet, och ibland resten av Norden, för att få ta del av de perspektiven. Och du är med och sätter agendan, bestämmer vad du vill diskutera och vad du vill lära dig mer om.

OM KERSTIN
Ålder: 55
Familj: Sambo och barn
Bor: Hammerdal - Stockholm
Gör: Konsult i verksamhetsutveckling och skogsbrukare
Intressen: Körsång, friluftsliv, byggnadsvård – och
Spillkråkan förstås
Tilldelades Guldkvisten 2020 för värdefulla insatser för skog och skogsbruk
Läs mer om Spillkråkan på spillkrakan.se



Spillkråkan är del i ett större samverkande nätverk av föreningar som engagerar kvinnor och icke-binära som arbetar med eller äger skog. I slutet av sommaren anordnades en konferens i Gammelkroppa utanför Filipstad där nätverket samlades för att formalisera en gemensam avsiktsförklaring och diskutera gemensamma mål.