Remissyttrande SOU 2021:51
Norra Skog är en av de instanser som ombetts svara på Miljödepartementets remiss om Artskyddsutredningens betänkande SOU 2021:51 Skydd av arter – vårt gemensamma ansvar.
Ännu en utredning som missar målet
Norra Skog är mycket kritiska till Artskyddsutredningens betänkande (SOU 2021:51) som nu varit ute på remiss. Detta är ännu en utredning som inte lever upp till utredningsdirektivet och missar därmed målet med sitt uppdrag. Förslagen stärker inte äganderätten och bidrar inte till en växande bioekonomi. Skulle alla förslag i utredningen genomföras med utgångspunkt i utredarens bedömningar skulle tvärtom den enskilda skogsägarens möjlighet att bruka sin skog och göra egna val i skogsbruket försvåras rejält. Det slår Norra Skog fast i ett remissyttrande.
Datum: 2021-10-28
Sverige har en ambitiös naturvårdspolitik. Det är bra och viktigt eftersom en rik biologisk mångfald gör vår natur mer motståndskraftig mot förändringar, det ger rikare naturupplevelser och skapar större valmöjligheter kring hur vi använder naturen. Därför är naturvårdshänsyn en självklar del av svenskt skogsbruk, och bör så förbli. Samtidigt bygger dagens naturvårdspolitik på en ganska ensidig bild av skogens mångfald och hur skogsbruket påverkar mångfalden. Bilden som målas upp är att miljömålen inte nås, gamla skogar försvinner och ersätts med barrskogsplantager. Norra Skog menar att denna bild inte speglar verkligheten. En alltför pessimistisk bild av skogen motverkar möjligheten att ytterligare nyttja skogens potential för klimatet och för övergången till ett mer biobaserat samhälle.
Norra Skog anser att utredningens förslag sammantaget inte lever upp till kommittédirektivets mål om ett effektivt artskydd och stärkt äganderätt. Ett effektivt artskydd bör inbegripa att hotade arter skyddas och att de resurser som enskilda och staten lägger på skydd och naturvård ger mesta möjliga naturvårdsnytta. Vanliga arter med livskraftiga populationer bör inte leda till omfattande inskränkningar i skogsbruket och bestånd som tillfälligt hyser fridlysta arter men i övrigt inte bedöms ha naturvårdskvaliteter bör inte bevaras genom långsiktigt formellt skydd. Effektivitet i det avseendet är viktigt, både för att skogen ska leverera många olika värden och för att resurserna för naturvård inte är obegränsade. Förslagen med ökad reglering innebär ett avsteg från nuvarande politik och principen om frihet under ansvar. Den politiska viljan är att den bärande principen för skogspolitiken ligger fast.
Förslagen innebär därtill att enskilda skogsägare får bära ett orimligt stort ansvar för Sveriges åtagande i fråga om det allmänna intresset biologisk mångfald och artskydd. Förslagen bedöms minska incitamenten för enskilda skogsägare att sköta skogen på ett sätt så att naturvärden uppstår eller utvecklas. Detta är en situation som inte gynnar någon, särskilt inte naturvärdena. Utredningens förslag leder inte heller till ökad tydlighet, vare sig om vilka försiktighetsmått som artskyddsreglerna kräver eller när ersättningsrätt inträder.
Vi menar att det är praktiskt omöjligt att få kunskap om ALLA artförekomster. Vissa arter är små eller på andra sätt svåra att upptäcka, andra arter går bara att upptäcka vid vissa årstider eller vissa delar av dygnet. Total kunskap om alla arter är alltså omöjlig att få och det gäller därför att använda indirekta kriterier som naturvårdsmässigt viktiga strukturer, substrat och livsmiljöer i skogslandskapet.
Norra Skog anser att utredningen inte har sett eller analyserat alla konsekvenser av sina förslag. Konsekvenserna är inte enbart ekonomiska utan drabbar även den biologiska mångfalden och klimatet på lång sikt.
Vi anser inte heller att utredarens förslag kan bli föremål för lagstiftning utan en ordentlig konsekvensanalys som belyser möjligheterna att bruka skog. Förslagen är kontraproduktiva, och i stället försvagas äganderätten. Detta kommer att missgynna arbetet för den biologiska mångfalden och dessutom slå undan fötterna på den gröna omställningen. Det handlar om mycket långtgående förslag som utmanar rådande rättspraxis och lägger en orimlig börda på enskilda markägare.
/Erik Jonsson