– Min pappa var med och byggde vägen. När han gick bort blev det jag som fick ta hans plats och blev kallad till mötena – och sedan dess har jag fortsatt. Nu är det nästa generation som tagit över, berättar Elisabeth.
Skogsbilvägen byggdes 1982, efter dialog med länsstyrelsen. Då fanns 16 privata skogsägare och Domänverket – numera Sveaskog – med som delägare. Elisabeths pappa var ordförande i den första styrelsen, och när han gick bort blev nästa generation indragen.
– Med åren insåg vi att vi behövde få tydlighet i ägandet av skogsbilvägen bland annat för att fastigheter bytt ägare. Vi hade inget juridiskt dokument som reglerade ägandet. Det handlade om att skapa klarhet för oss själva och för nästa generation, säger Elisabeth.
Formalisering med hjälp
2019 tog styrelsen hjälp av Gustav Karlefors från Norra Skog och kallade till ett större möte i byagården där alla delägare var med, och beslutet blev att låta lantmäteriet genomföra en förrättning.
– Det gick otroligt smidigt. Alla skrev under och Gustav tog vid med sitt arbete, vi hade inga konflikter. När förrättningen var klar hade vi stadgar, andelstal och en ny styrelse. Jag kan verkligen rekommendera att ta hjälp, det sparar både tid och energi, säger Elisabeth.
I dag består styrelsen av tre personer: ordförande Bo Nilsson, kassör, ledamot Ulf Lundqvist och Elisabeth som är sekreterare och kassör. Även Sveaskog är fortsatt en viktig delägare. Arbetet handlar om att planera underhåll och fördela kostnaderna.
– Det kan vara att byta en vägtrumma, slå sly längs kanterna eller hyvla vägen, med mera. Vi gör en budget inför årsmötet och om kassan inte räcker fyller vi på tillsammans, enligt andelstal, förklarar Elisabeth.
Nödvändigt för skogsbruket
Enligt Skogsstyrelsen finns det omkring 21 000 mil enskilda vägar i Sverige, varav en stor del är skogsbilvägar. De är avgörande för att skogsbruket ska fungera – både för avverkning och transporter.
– När vi avverkar måste vägen klara tunga fordon som ska hämta virket. Den har fyllt sitt syfte sedan 1980-talet, och den fyller det fortfarande, säger Elisabeth.
