Många skogsägare är osäkra på var ansvaret börjar och slutar när en brand uppstår. Men enligt lagen om skydd mot olyckor är utgångspunkten klar: markägaren har alltid ansvaret för sin fastighet och ansvarar för att förebygga bränder och begränsa skador innan och när de inträffar. Räddningstjänsten har en operativ roll och ansvarar för själva släckningsarbetet men tar inte över helhetsansvaret.
– Många tror att räddningstjänsten tar hand om allt, men så är det inte, säger Jan Olof Lindberg.
När branden är släckt – men inte över
En av de mest kritiska delarna i en skogsbrand kommer efter själva släckningsarbetet. Även när branden bedöms som släckt och under kontroll kan glöd finnas kvar i marken och leda till återantändning flera dagar senare.
Det är också här ansvaret för branden i praktiken övergår till markägaren, vilket kräver både kunskap och uthållighet. Efterbevakningen kan pågå i flera dagar och är ofta avgörande för att undvika nya bränder. Erfarenheter från branschen visar att just den här delen ofta underskattas.
Skogsägare har olika möjligheter att hantera en brand. Vissa bor nära sin mark och kan agera snabbt, andra förvaltar skog på distans eller saknar resurser och utrustning. Det gör det förebyggande arbetet avgörande. Framkomliga röjda vägar, tillgång till vatten och anpassade rutiner vid hög brandrisk är viktiga delar, men minst lika viktigt är att ha en genomtänkt plan för hur en insats ska hanteras om det väl händer.
I det sammanhanget betonas också vikten av att ha koll på sin försäkring, så att både skador och efterföljande kostnader hanteras på rätt sätt.
Samverkan måste finnas i förväg
När en skogsbrand uppstår krävs ofta samarbete mellan flera aktörer – grannar, entreprenörer, skogsbolag och räddningstjänst. För att det ska fungera måste kontakterna vara etablerade i förväg.
– Det är inget man vill börja ordna när det redan brinner. Gå ihop i byn, skaffa gemensam utrustning, se över vägar och vatten – och hjälp varandra, säger Jan Olof Lindberg.
Inom Norra Skog pågår arbete för att stärka beredskapen bland medlemmarna. Brandombud fungerar som lokala kontaktpersoner och kan tipsa om till exempel utbildningar. På flera håll i Norra Skogs område finns utrustning i så kallade brandkistor som kan användas vid efterbevakning i de fall skogsägaren saknar egen utrustning och då räddningstjänsten inte har möjlighet att lämna kvar utrustning på plats.
En stor del av problemen vid skogsbränder kopplas till återantändning. Därför har arbetet efter släckning blivit en allt viktigare del av brandskyddet, särskilt i takt med ett varmare och torrare klimat. Samtidigt är det en fas som kräver både uthållighet och lokalkännedom – och som i många fall avgör hur stora konsekvenserna blir.
En växande insats
Utvecklingen pekar mot att skogsägare i allt större utsträckning behöver räkna med både längre och större insatser även efter att räddningstjänsten lämnat platsen. Förebyggande arbete kan många gånger minska skadorna och bör därför komma högre upp på dagordningen i skogsägarens verksamhet.
– Vi behöver vänja oss vid att klimatförändringar kan innebära fler bränder och längre insatser, säger Jan Olof Lindberg.
Samtidigt betonas att frågan inte bara handlar om enskilda fastigheter. Skogsbränder rör hela landskapet, och en fungerande beredskap blir därför en gemensam fråga.
Den 28 april arrangerar Norra Skog en digital kväll om skogsbrand. Läs mer i vår kalender här.
Här kan du läsa om Bjurseleborna som gick samman för ökad brandsäkerhet.