Vad är artskydd?
Artskydd handlar om att skydda vissa växter och djur från att skadas, störas eller utrotas. I Sverige finns skyddet samlat i artskyddsförordningen, som bygger på både svenska fridlysningsregler och EU:s fågel- och habitatdirektiv. Förordningen förbjuder bland annat att avsiktligt döda, fånga eller störa vissa djur, skada deras livsmiljöer eller viloplatser och samla in eller förstöra vissa växter. Skyddet gäller alla markslag – men påverkar i praktiken skogsbruket allra mest.
Vad är problemet?
Förordningen har funnits sedan 2007 men började först tillämpas på skogsbruket runt 2016. Därefter har flera domstolsavgöranden och myndighetstolkningar inneburit att:
- Skyddet för arter i Sverige är strängare än vad EU:s bestämmelser kräver
- Ersättningsrätten är oklar när skogsägare hindras att bruka sin mark
- Ansvaret att bevisa att skogsbruket inte skadar arter har flyttats från myndigheter till markägare
- Miljöföreningar kan överklaga avverkningar utan eget kostnadsansvar
En balans mellan brukande och bevarande
Norra Skog står bakom att hotade arter ska skyddas – men det måste ske på ett sätt som är rättssäkert, effektivt och förutsägbart. Idag stoppas skogsbruk på grund av enskilda individers förekomst, utan att det alltid gynnar den biologiska mångfalden i stort. Istället förespråkar vi ett helhetsperspektiv där naturvårdsinsatser fokuserar på miljöer med höga naturvärden – där de gör mest nytta för flest arter.
Vad gör Norra Skog?
Norra Skog arbetar aktivt för att återskapa rättssäkerheten i skogsbruket. Vi bedriver opinionsbildning, för dialog med politiker och myndigheter och för fram skogsägarnas perspektiv i debatten. Vi driver också rättsprocesser i domstol i ärenden som är principiellt viktiga, och vi ger stöd till våra medlemmar i frågor som rör fridlysta arter.
Vi vill att pågående markanvändning inte ska kunna begränsas utan att ersättning betalas ut, att ansvaret för inventeringar av fridlysta arter ska ligga på staten – inte på enskilda markägare – och att skydd av arter i första hand ska ske genom formellt skydd eller frivilliga avtal, snarare än genom förbud utan kompensation.
Genom frivilliga avsättningar, generell hänsyn och formellt skydd är över 27 procent av Sveriges skogsmark undantagen från brukande. Vi är redo att fortsätta ta ansvar – men det kräver ett system som värnar både arter och äganderätt.
