Enligt samäganderättslagen måste alla delägare vara överens om viktiga beslut som avverkning eller försäljning. Därför är det klokt att tidigt skriva ett samäganderättsavtal. Ett sådant avtal kan till exempel reglera vem som får fatta beslut i vardagliga frågor eller hur intäkter ska fördelas. Att ta hjälp av en extern rådgivare, som en skogsinspektor eller jurist, kan vara värdefullt för att få perspektiv och hjälp med att utforma avtal. Det kan också vara en god idé att regelbundet hålla möten för att följa upp skötseln av fastigheten och diskutera eventuella förändringar i delägarnas situationer.
Ekonomiskt kan samägande ge styrka – till exempel genom att man delar på investeringar. Men det kräver tydlig kommunikation, återkommande möten och samsyn kring både ekonomi och arbetsinsats.
Om en delägare vill lämna samägandet – eller om samägandet inte fungerar – kan det ske genom att de andra delägarna löser ut hen, att fastigheten säljs i sin helhet eller att den klyvs i flera delar. Klyvning är möjligt om fastigheten är tillräckligt stor och varje del kan bli en självständig enhet. Detta kräver en ansökan till Lantmäteriet och kan vara en lösning för att undvika försäljning på auktion. En delägare kan nämligen i sista hand kräva försäljning via offentlig auktion. För att undvika detta kan det vara klokt att avtala bort den rätten redan från början.
För skogs- och jordbruksfastigheter som har minst tre delägare kompletteras samäganderättslagen med Lagen om förvaltning av vissa jordbruksfastigheter. Enligt denna lag ska en ställföreträdare utses som ansvarar för den löpande förvaltningen enligt de riktlinjer ägarna beslutat. Ställföreträdaren har normalt behörighet att företräda delägarna mot tredje man i frågor som rör fastigheten. I dessa fall, när man är tre delägare eller fler i en jordbruksfastighet, är det inte möjligt avtala bort möjligheten till försäljning på offentlig auktion.
Med rätt förberedelser kan samägande fungera väl – men utan struktur och tydliga avtal riskerar det att bli en källa till osämja. Därför är det viktigt att tänka långsiktigt, prata öppet och ta hjälp i tid. Då kan skogen fortsatt vara en gemensam tillgång att vara stolt över.
