– Vi ser att vissa arter minskar något på grund av skogsbruket, men det är viktigt att förstå att det inte är fråga om någon massutrotning, som man ibland kanske kan tro när man lyssnar till debatten, säger Per Simonsson.
Han är biolog och har arbetat med naturvård i närmare femtio år och doktorerat vid Sveriges Lantbruksuniversitet och har skrivit rapporten tillsammans med Mats Hannertz, som är doktor i skogsgenetik samt jägmästare.
Det kan vara svårt att bedöma om till exempel svampar, lavar och insekter blir fler eller färre, och tillgången till historiskt material är begränsat. Det gör att vi faktiskt vet ganska lite om hur mångfalden i skogen har utvecklats. Dessutom gör ny teknik, som DNA-analyser, att många nya arter upptäcks.
Det som däremot går att undersöka, är de miljöer och strukturer som olika arter behöver. Och där är siffrorna tydliga. Sedan mitten av 1990-talet när den nya skogspolitiken infördes, har mängden död ved ökat, det blir fler gamla lövträd och mer areal av gammal skog. Men skogarna har dessutom blivit tätare. Det kan gynna vissa arter, men de som vill ha ljus – till exempel bärris och renlavar – trivs inte lika bra.
För att gynna den biologiska mångfalden tycker Per Simonsson att staten borde ta större ansvar och skydda mer skog.
– Idag är ungefär sex procent formellt skyddat, men hälften av dessa områden ligger ovanför den fjällnära gränsen. De frivilliga avsättningarna som privata skogsägare gör, är lika omfattande som det som staten skyddar, och jag tycker att staten borde kunna göra mer.
Per Simonsson tycker också att man som skogsägare ska sträva efter att skapa ett varierat bestånd:
– Blanda trädslag och jobba mer med självföryngring genom att lämna frötallar för att gynna mykorrhiza-svamparna, det är mitt råd!
Han är biolog och har arbetat med naturvård i närmare femtio år och doktorerat vid Sveriges Lantbruksuniversitet och har skrivit rapporten tillsammans med Mats Hannertz, som är doktor i skogsgenetik samt jägmästare.
Det kan vara svårt att bedöma om till exempel svampar, lavar och insekter blir fler eller färre, och tillgången till historiskt material är begränsat. Det gör att vi faktiskt vet ganska lite om hur mångfalden i skogen har utvecklats. Dessutom gör ny teknik, som DNA-analyser, att många nya arter upptäcks.
Det som däremot går att undersöka, är de miljöer och strukturer som olika arter behöver. Och där är siffrorna tydliga. Sedan mitten av 1990-talet när den nya skogspolitiken infördes, har mängden död ved ökat, det blir fler gamla lövträd och mer areal av gammal skog. Men skogarna har dessutom blivit tätare. Det kan gynna vissa arter, men de som vill ha ljus – till exempel bärris och renlavar – trivs inte lika bra.
För att gynna den biologiska mångfalden tycker Per Simonsson att staten borde ta större ansvar och skydda mer skog.
– Idag är ungefär sex procent formellt skyddat, men hälften av dessa områden ligger ovanför den fjällnära gränsen. De frivilliga avsättningarna som privata skogsägare gör, är lika omfattande som det som staten skyddar, och jag tycker att staten borde kunna göra mer.
Per Simonsson tycker också att man som skogsägare ska sträva efter att skapa ett varierat bestånd:
– Blanda trädslag och jobba mer med självföryngring genom att lämna frötallar för att gynna mykorrhiza-svamparna, det är mitt råd!