Lars äger fastigheten tillsammans med sin bror. Här växte de upp, och trots att det ibland fanns planer på att sälja marken valde de att behålla den.
– Det är svårt att släppa något man har i blodet, säger Lars och skrattar.
På gården har han tidigare drivit mjölkproduktion, men i dag är det skogen och vattenfrågorna som upptar det mesta av hans tid.
Naturens egen barriär
För Lars är kantzonerna, skogsridåerna mellan produktionsskog och vattenmiljö, helt avgörande för att avverkningar ska fungera långsiktigt.
– Kantzonen är som en skyddszon. Träden tar upp näring, bromsar vattenflöden och skuggar vattendragen så att vattnet inte blir för varmt för fiskar och insekter. Lövträden gör extra nytta – de ger mat till insekterna och skapar liv i vattnet.
Han förklarar att kantzonernas bredd måste anpassas efter förhållandena. Ibland räcker fem meter, ibland behövs femtio.
– Det handlar om att läsa landskapet. Det är bättre med funktionella kantzoner än att bara mäta på kartan.
När lövträd faller i vattnet ser Lars det inte som skräp, utan som en tillgång.
Det kan se rörigt ut, men död ved i vattnet är guld för ekosystemet. Det ger föda åt fiskar och insekter och bygger ett friskare vattendrag.
Om kantzonerna är en räddning, så är körskador motsatsen. När tunga maskiner kör för nära vattendrag kan rötter slitas upp, jord grävas sönder och slam rinna ned i bäckar och åar.
– Körskador är bland det värsta. Ett enda felkört spår kan förstöra förutsättningarna i ett vattendrag under lång tid. Slam täpper till botten, förstör syresättningen och kan skada känsliga arter.
För Lars är planering nyckeln. Han betonar vikten av traktbeskrivningar och noggranna förberedelser inför avverkningarna.
– Man måste veta var riskerna finns och anpassa körningen. Det är billigare att planera rätt än att åtgärda skador i efterhand – om de ens går att åtgärda, säger han.
Livet under ytan – flodpärlmusslor
På fastigheten finns också flodpärlmusslor, en art som kan bli över 200 år gammal och som är en tydlig indikator på vattenkvalitet. Lars minns att han redan som ung såg dem i åarna, även om han inte då förstod deras värde.
– Som 14-åring var man inte så imponerad, men i dag inser jag hur trevligt det är att ha flodpärlmusslor i sina vatten.
Musslorna delar miljö med flodkräftor och andra känsliga arter, och för Lars är det en självklarhet att skydda deras livsmiljö.
– Att ha flodpärlmusslor på sin mark är nästan som att ha ett kulturarv. Man vill lämna det vidare. Vi har hittat musslor här som är över 200 år gamla.
Från fastigheten till utbildningsslingor
Lars engagemang stannar inte vid den egna gården. Han har länge varit involverad i EU-projektet Grip on Life, där han tillsammans med Norra Skog hjälpt till att bygga utbildande vattenslingor. Slingorna används för att visa andra skogsägare och intresserade hur man kan ta vattenhänsyn i praktiken.
– Det är otroligt värdefullt att mötas mellan skogsägare och myndigheter som länsstyrelsen och Skogsstyrelsen – prata och lära av varandra. Det är lätt att hamna i konflikt om vattenfrågor, men i de här slingorna kan vi istället se lösningarna tillsammans.
För Lars Holm är skogen inte en motsats till vattenmiljöerna, utan en del av samma helhet. Det går, menar han, att kombinera skogsbruk och vattenhänsyn – om man förstår sin fastighet och tar sig tid att planera.
– Kunskap är nyckeln. Kantzoner, planering och respekt för vattnet gör skillnaden. Och för mig är det lika mycket hjärta som huvud – jag vill att de här miljöerna ska finnas kvar långt efter mig.