Skogen en viktig valfråga

Snart är det dags för val och för många kommer skogen att vara en viktig valfråga, för skogen är en betydelsefull resurs i många avseenden: för klimatomställningen, virkesproduktionen och den biologiska mångfalden.

Text Erik Jonsson Publicerad 2 september 2022

Den svenska skogspolitiken, med jämställda mål om produktion och miljö samt frihet under ansvar, har varit en framgångsrik politik i snart 30 år. Samtidigt som naturvärden har utvecklats i skogen har politiken bidragit till ekonomisk tillväxt och ett ökat virkesförråd.

Debatten om svensk skogspolitik har dock på senare år kraftigt polariserats vad gäller hur mycket skyddad skog som Sverige ska ha samt hur skogen ska skötas, vilket varken gynnar skogsnäringen eller klimatet.

Norra Skog har under våren och sommaren i olika sammanhang träffat eller varit i kontakt med företrädare för samtliga riksdagspartier där vi diskuterat skogen som förnybar resurs i den pågående klimatomställningen – både vad gäller samhällsnytta och klimatnytta. Följande punkter har varit de viktigaste: 

Norra Skog förordar en bred parlamentarisk utredning

Svensk skogspolitik måste hänga ihop utifrån en övergripande samhällspolitisk analys. Därför förordar vi en bred parlamentarisk utredning om skogspolitiken och skogsvårdslagens mål efter valet 2022. Detta för att skapa förenliga mål för skogsbruket samt långsiktigt rättssäkra och trygga förutsättningar för brukandet av den svenska skogen.

Brukad skog är Sveriges bidrag i den globala klimatomställningen

Den växande skogen tar upp stora mängder koldioxid i atmosfären. FN:s klimatpanel har påvisat att ett aktivt skogsbruk där vi ersätter energikrävande resurser med skogsråvara ger störst klimatnytta. Sveriges skogar måste därför brukas aktivt. Om inte, så får vi leva med beroendet av olja, kol och gas. Tack vare hur skogen har brukats de senaste 100 åren har vi ökat volymen till det dubbla. Läs mer! 

Skogspolitiken måste bygga på svenska förutsättningar och inte EU krav
EU-politiken styr alltmer mot detaljreglering med tonvikt på klimat och biologisk mångfald. Detta samtidigt som kommissionen tolkar skogspolitiken som en delad befogenhet, inte en nationell kompetens. Man utmanar därmed den svenska skogsbruksmodellen vilket innebär ökad osäkerhet – inte bara för vår nuvarande skogspolitik, utan även för den samlade svenska skogsnäringen vars nuvarande affärsmodell starkt ifrågasätts.

Fullt ut skulle EU:s skogspaket troligen bli en mardröm för den svenska skogsnäringen, med stor risk för tappad global konkurrenskraft. Därför måste nu svenska politiker ta i med hårdhandskarna och verkligen säkerställa att skogen även fortsättningsvis är en nationell angelägenhet. Hur den svenska skogen ska användas löser vi bäst utan EU:s inblandning.

Svensk rapportering av skyddad natur måste harmonisera med övriga EU

Sverige har en väldigt strikt tolkning om vad som anses vara skyddat och redovisar att endast cirka 14 procent av arealen är skyddad. De övriga länderna i Europa uppger att de skyddar minst 20 procent, medan Sverige uppger cirka 14 procent skyddad areal. Om Sverige skulle redovisa på samma sätt som Tyskland, som uppger 37 procent skyddad areal, skulle Sverige skydda över 50 procent.

Att svenska myndigheter räknar och redovisar på ett annat sätt än resten av Europa snedvrider bilden av hur mycket skyddad natur vi har i Sverige. Detta är allvarligt eftersom det leder till att politiker och beslutsfattare fattar viktiga beslut på felaktiga grunder. Därför måste Sveriges rapportering bli mer jämförbar med andra EU-länder.

Artskyddsfrågan – utredningsansvaret måste ligga på staten

Vi vänder oss starkt emot Skogsstyrelsens införande av utredningsansvar för den enskilda skogsägaren. Det finns inget utredningsansvar definierat i någon lagstiftning eller vägledande domar. Tvärtom är det statens och myndigheternas ansvar att utreda och visa varför inskränkningar ska göras i någons egendom eller grundlagsskyddade rättigheter.

Vi vill att regeringen och ansvariga myndigheter tydliggör utredningsansvaret ligger på staten om markägare ska stoppas från att fortsätta med sitt jord- och skogsbruk.

Renmarkskommitténs slutsatser får inte försvaga enskild äganderätt

Urminneshävdsrätten är en enskild rättighet som kan innehas av fler än den samiska befolkningen. Om grupper av svenska medborgare likväl som enskilda medborgare kan ha rättigheter som konkurrerar med varandra, försämras rättssäkerheten. Upplåtelse av nyttjanderätt till mark ska ske genom äganderätt. Rennäringen måste därtill anpassas och moderniseras till dagens samhälle. Rennäringen ska klara samma krav som ställs på andra företag som verkar inom de gröna näringarna med hänsyn till miljö, djurskydd och hållbarhetskrav.

Vi förordar även att kommittén tittar på möjligheten att införa en obligatorisk försäkring, där samebyn som näringsidkare på enskild mark ska vara försäkrad för skador som kan komma att uppstå. Den här typen av försäkring borde även kunna reglera andra typer av skador, till exempel skador på åkermark, vid terrängkörning eller vägskador som uppkommer vid transport av renar.

Reduktionsplikt i takt med övriga EU

Sverige är ett glest befolkat och avlångt land, vilket gör oss beroende av transporter inom landet. Elektrifieringen kan inte lösa detta behov. Till exempel skogsmaskiner och virkeslastbilar kommer under många år framåt att drivas av dieselmotorer.

Sveriges högre reduktionsplikt jämfört med till exempel Finland och andra EU-länder minskar vår konkurrenskraft. Sverige måste gå i takt med övriga EU-länder när det gäller reduktionsplikt. Regelverk och skatter måste därtill utformas så att åkare och entreprenörer, lantbrukare och skogsägare inte ska drabbas av bränslekostnader som är långt mycket högre än deras kollegor i andra länder.