Det debatteras frisk kring att utsläppen från olika verksamheter, som till exempel industri eller jordbruk, måste reduceras kraftigt. Om den lösning vi ser på klimatfrågan är att försöka minska dessa verksamheters möjligheter att bedriva sitt affärsuppdrag riskerar vi att skjuta oss i foten. Ett sådan krav resulterar bara i att vår inhemska produktion försvinner för att i stället återuppstå i andra länder. Konsekvensen av detta blir då enbart ytterligare försämrad välfärd och konkurrenskraft här i Sverige.
Grundproblemet med utsläpp är till allra största delen detsamma i alla sektorer, nämligen användandet av de fossila produkterna olja, kol och naturgas. Skulle industri, jordbruk och alla andra sektorer klara sig utan dessa fossila produkter skulle koldioxidutsläppen minska med tre fjärdedelar – och klimatfrågan har därigenom till stor del fått sin lösning. Ett tydligt exempel är all vår användning av oljebaserad plast. Skulle plasten helt ersättas av annat material så minskar behovet av olja med en fjärdedel.
Den stora boven i klimatdramat är alltså de fossila produkterna och därför måste vi hitta alternativ och dessa behöver vara äkta förnybara. Att vara äkta förnybar innebär att produkten återskapas efter användning och det kan bara ske genom att något växer tillbaka. Den förnybara processen kan ske i vatten, på land eller i laboratorium. Till viss del kan lösningen hittas i vattenodling av till exempel alger, men huvuddelen av odlingen behöver ske på land. Det är redan i dag en utmaning att föda en växande befolkning med tillgången till nuvarande globala åkermark. Så det skulle begränsa en viktig utveckling om vi skulle använda den för annan produktion. Det som står kvar till buds är att nyttja skogen, så det är där som lösningen finns. Redan i dag finns teknik inom skogsindustrin som gör det möjligt att ersätta alla typer av produkter som baseras på fossila råvaror. Den enda som faktiskt saknas är tillräcklig tillgång på råvara från skog.
Samtidigt som råvara från skogsbruk är avgörande för att lösa klimatfrågan så är även kolinbindningen i skog av stor betydelse. En skog binder kol så länge den växer och när skogen blir gammal avtar tillväxten och därmed även kolinbindningen. Så även ur denna aspekt är den sämsta lösningen att låta all gammal skog stå obrukad.
Att vår svenska skog årligen binder enorma mängder kol kommer sig av att den under de senaste hundra åren brukats på ett sådant sätt att den, tack vare ett effektivt hyggesbruk i stället för gamla tiders plockhuggning, snabbt återväxer och att den därför växer så det knakar. Om vi för hundra år sedan beslutat att skogen skulle stå kvar som ett kolförråd hade dess tillväxt i dag varit närmast noll – och då hade inte kolinbindningen funnits. Vi hade då heller inte haft samma möjligheter att utveckla värdefulla produkter i form av trävaror till bostäder, miljövänliga förpackningar, hygienartiklar och bioenergi som i dag är viktiga för att minska behovet av fossila varor.
Naturligtvis måste det även finnas gammal skog. För att bevara en stor bredd av olika växter och djur behöver det finnas skog i alla åldersklasser eftersom olika varelser trivs bäst i olika förhållanden. Så i stället för slagorden om att ingen gammal skog får huggas, och på så sätt hålla fast vid det stora missförståndet, välkomnar jag debatten om hur mycket av olika åldersklasser av skog som är bästa lösningen både för klimatet och biodiversiteten.