Vanliga former av skyddad natur:
Formellt skydd
- Biotopskyddsområde
Formellt skydd enligt miljöbalken (7 kap.) för mindre, särskilt värdefulla miljöer i skogs- och jordbrukslandskapet. Beslut fattas av Skogsstyrelsen eller länsstyrelsen. Ersättning utgår. - Naturreservat
Ett av de vanligaste formella skydden. Beslutas av länsstyrelsen eller kommunen. Här regleras både markanvändning och skötsel och intrångsersättning utgår. - Nationalpark
Den starkaste formen av områdesskydd i Sverige. Inrättas av regeringen efter beslut i riksdagen. Statlig ägo krävs.
Frivilligt skydd
- Naturvårdsavtal
En frivillig överenskommelse mellan markägare och staten, där markägaren får ersättning för att bevara och sköta ett visst område under en begränsad tid. - Frivilliga avsättningar
Skogsägare avstår frivilligt från skogsbruk på vissa områden utan formellt beslut från myndighet. Ofta handlar det om skogar med särskilt höga naturvärden.
Skydd av natur i lag och certifiering
- Nyckelbiotoper
Identifierade områden med höga naturvärden. Inget formellt skydd, men påverkar certifiering och möjligheten till avverkning. Skogsbruksåtgärder i nyckelbiotoper ska föregås av samråd med Skogsstyrelsen. - Generell hänsyn
Regler i skogsvårdslagstiftningen om att visa naturhänsyn vid avverkning – t.ex. spara död ved, lämna kantzoner mot vatten, skydda boträd. Målbilder för god miljöhänsyn
är ett brett vedertaget verktyg som stöd för hur skogsbruket kan ta miljöhänsyn i praktiken. Ger vägledning snarare än krav. - Natura 2000
Ett EU-nätverk av värdefulla naturområden. Områdena ska bevaras i gynnsamt tillstånd. Påverkar möjligheten till skogsbruk eller andra åtgärder, och skogsbruk kräver i vissa fall tillstånd. - Nekat tillstånd till avverkning i fjällnära skog
Inom fjällnära skog behöver avverkning föregås av en ansökan om tillstånd.