Samlad bild av debatten

De senaste åren har en hård debatt full av motsättningar kring skogsbrukets roll, hållbarhet och den svenska skogspolitiken ägt rum. Frågans komplexitet gör att det kan vara svårt som mediekonsument att navigera bland forskningsresultat, miljöanalysresultat, intressenters egna uppfattningar och värderingar som presenteras i olika kanaler.

Jakob Stenberg har doktorerat i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet och jobbar idag bland annat med att analysera mediedata för att kunna se mönster och formulera insikter om diskussionsklimatet kring olika samhällsfrågor. På beställning av LRF har han, tillsammans med sitt team på analysföretaget Whisper group, under hösten arbetat med att undersöka hur skogen diskuteras och debatteras i traditionell redaktionell media, sociala medier, digitala diskussionsforum och i riksdagen genom att analysera ett gediget innehållsurval av alla de tusentals artiklar, inlägg och skrivelser som har koppling till skogsfrågan.

Genom analysen har de kunnat se ökade volymer av innehåll som rör skogen och samtidigt fler konton i sociala medier, alltså fler privatpersoner, som engagerar sig och som deltar i diskussionen jämfört med tidigare perioder.

» Vi tror inte att volymen kommer minska heller, utan vi ser och antar att det kommer fortsätta stiga framöver, säger Jakob Stenberg. Mycket av det handlar om att skogsbruket knyts väldigt starkt till hållbarhet och klimat och har gjort det ännu mer den senaste tiden.

Fakta från alla håll

Två sidor framträder tydligt i mediedebatten: förespråkare och kritiker till det nuvarande svenska skogsbrukssystemet. Förespråkarna lyfter fram den växande skogens förmåga att fånga upp och binda koldioxid, medan kritiker lyfter fram utarmning av biotoper vid likriktat skogsbruk och trakthyggesbruk. Båda sidor tycks ha rätt i sak menar Jakob Stenberg som ser en efterfrågan från mediekonsumenter efter en sammanvägd helhet om vad som är bäst för miljön totalt sett, men att de två sidorna sällan möts för dialog. Åtminstone om man ska tro bilden som målas upp.

I förordet till Skogsutredningen som publicerades förra året beskriver utredningens ordförande Agneta Ögren sin oro för den uttalade konflikt som finns mellan olika intressenter då hon skriver att det finns ”behov att ta Sverige ur den destruktiva spiral där dialog ersatts av debatt.” Men utvecklingen av spiralen tycks enligt Jakob Stenbergs analy ha fortsatt i sin riktning och mängden opinionsdrivande journalistik och innehåll som delas skapar starka känslor hos mottagaren, särskilt i sociala medier.

» Det ligger i mediets natur, vi vill skapa reaktioner från andra användare. Om du bara har 240 tecken som på Twitter till exempel, så måste du göra det på ett väldigt koncist och engagerande sätt. Då får du den typen av diskussioner som blir ganska så starka, och frågan spetsas till ytterligare. Så känslor är absolut involverade här, menar Jakob Stenberg. Samtidigt, vad som är intressant med just ämnet skogen, som vi kanske inte ser generellt i andra typer av frågor, är mängden av fakta som sprids och faktiskt efterfrågas. Och som läsare eller mediekonsumenter, iakttagare av diskussionen, blir vi lätt ställda när man har två sidor som presenterar fakta och som man lätt kan ta som sanningssägare.

Likgiltig publik

En av insikterna som kom genom rapporten var att mediekonsumenter efterfrågar en sammanvägd helhet om vad som är bäst för miljön. Men i den här typen av sakkonflikt, där polariserade parter med olika uppfattning är oense om fakta, finns en risk att det uppstår en känsla av hopplöshet om att hitta en lösning som fungerar i praktiken.

» Vi har flera sidor som driver viss opinion i olika riktningar. Jag tror att vissa försök görs att beskriva en helhetsbild, men jag tror också att det hårda debattklimatet leder oss vidare ner i en ond spiral där det är svårt att hitta positioner där alla kan mötas, säger Jakob Stenberg. Det finns alltid en risk när ett ämne blir så pass polariserat och svårt att sätta sig in i att det riskerar att göra människor likgiltiga inför frågan, speciellt när frågan inte är hela tiden närvarande i vårt medvetande.