Att tänka krokigt eller rätt
Det är lätt hänt att tänka lite krokigt emellanåt och oftast har det inte så stor betydelse. Ibland är det dock viktigt att tankarna rätas ut eftersom konsekvenserna kan bli katastrofala. Just frågan om kolbindning i skogen är en krokfälla där många debattörer ofta lyckas trassla ihop två tankar i varandra och sedan dra slutsatser som skapar allvarliga konsekvenser för skogsbruket.
Datum: 2022-05-13
Den första krokiga tanken sker ifall kalkyler av kolbalansen i skogen enbart utgår från en lokal avverkning och inte landskapsperspektiv. Jag får ofta höra att vi inte ska ta hänsyn till den nya skogens upptag av kol eftersom det tar tio år innan nyplanterad skog återigen börjat ta upp kol och att klimatfrågan inte kan vänta så länge. Det resonemanget missar att skogsbruk är ett kontinuerligt brukande av marken där det i landskapet hela tiden finns alla olika åldrar av skog. Tänk tanken att det finns 100 träd, en i varje årsklass mellan 1 till 100 år. Om vi nu avverkar trädet som är hundra år och planerar ett nytt så finns det året efter återigen 100 träd, ett i varje åldersklass från 1 till 100 år.
Den andra tankekröken är att utsläpp av kol från skogsavverkning ofta dubbelräknas. När skog avverkas räknas kolbindningen bort från skogen vilket måste erkännas vara logiskt. Problemet är att samma kol räknas en gång till när exempelvis en papperskartong förbränns. Den beräkningen används inte på andra produkter. När ett oljeproducerande land pumpar upp olja ur marken räknas inte detta som utsläpp av kol. Det är först när oljan förbrukas till exempel i form av diesel som utsläppet beräknas. Tänk tanken att all olja som Norge pumpar upp skulle ses som ett utsläpp av kol i Norge och sedan räknas en gång till när bilar runt om i världen tankas med diesel.
Att det blivit så att kol just från skogsavverkning dubbelräknas kommer sig av att klimatanalyser dels görs ur ett markperspektiv, dels ur ett utsläppsperspektiv och skogen finns med i bägge kalkyler. Att från dessa bägge kalkyler summera skogens kol blir lika fel som att beräkningen av världens förbrukning av järn skulle räknas som det järn som bryts i gruvorna summerat med det järn som förbrukas i tillverkningsindustrierna.
Allt för ofta vävs dessa två tankekrökar ihop med slutsatsen att skogsbruk inte är bra för klimatet. Tyvärr är det inte enbart diverse skribenter som i god tro gör misstaget på grund av att de inte förstår hur skog och skogsbruk fungerar. Numera börjar dessa tankevurpor göras till sanning av de som av andra skäl inte gillar skogsbruk. Det är nu det börjar bli farligt för denna nya ”sanning” nyttjas av länder som söker argument för att Sveriges skogar i stället för skogsbruk bör nyttjas för att klimatkompensera deras egna utsläpp. Tack och lov börjar allt fler svenska politiker genomskåda den snedvrida kalkylmodellen. Nu gäller det bara att våra svenska politiker lyckas räta ut de krokiga tankebanorna hos sina kollegor från andra länder, inte minst inom EU.
Pär Lärkeryd, vd Norra Skog
Den andra tankekröken är att utsläpp av kol från skogsavverkning ofta dubbelräknas. När skog avverkas räknas kolbindningen bort från skogen vilket måste erkännas vara logiskt. Problemet är att samma kol räknas en gång till när exempelvis en papperskartong förbränns. Den beräkningen används inte på andra produkter. När ett oljeproducerande land pumpar upp olja ur marken räknas inte detta som utsläpp av kol. Det är först när oljan förbrukas till exempel i form av diesel som utsläppet beräknas. Tänk tanken att all olja som Norge pumpar upp skulle ses som ett utsläpp av kol i Norge och sedan räknas en gång till när bilar runt om i världen tankas med diesel.
Att det blivit så att kol just från skogsavverkning dubbelräknas kommer sig av att klimatanalyser dels görs ur ett markperspektiv, dels ur ett utsläppsperspektiv och skogen finns med i bägge kalkyler. Att från dessa bägge kalkyler summera skogens kol blir lika fel som att beräkningen av världens förbrukning av järn skulle räknas som det järn som bryts i gruvorna summerat med det järn som förbrukas i tillverkningsindustrierna.
Allt för ofta vävs dessa två tankekrökar ihop med slutsatsen att skogsbruk inte är bra för klimatet. Tyvärr är det inte enbart diverse skribenter som i god tro gör misstaget på grund av att de inte förstår hur skog och skogsbruk fungerar. Numera börjar dessa tankevurpor göras till sanning av de som av andra skäl inte gillar skogsbruk. Det är nu det börjar bli farligt för denna nya ”sanning” nyttjas av länder som söker argument för att Sveriges skogar i stället för skogsbruk bör nyttjas för att klimatkompensera deras egna utsläpp. Tack och lov börjar allt fler svenska politiker genomskåda den snedvrida kalkylmodellen. Nu gäller det bara att våra svenska politiker lyckas räta ut de krokiga tankebanorna hos sina kollegor från andra länder, inte minst inom EU.
Pär Lärkeryd, vd Norra Skog