Nosar sig fram till skogens guld

Under mossa, snår och höstlöv gömmer den sig – kantarellen, eller ”skogens guld” som den ofta kallas. Men kamouflaget räcker inte alltid så långt, speciellt inte när uppmärksamma hundnosar som varit på spårkurs hos Monica Blom närmar sig.

Text och foto: Victor Lundberg

Datum: 2022-09-21



Kantarellen är en av våra mest omtyckta matsvampar, med all rätt. En korg fylld med denna läckerhet, med sin karaktäristiska guldgula färg, är kanske det många av oss ser framför oss när vi tänker på svala sensommardagar och svampplockning i en skog som börjat skifta från grönt till gult.

Men som många svampplockare vet är det lättare sagt än gjort att komma hem med en fullproppad korg, om vi inte talar om någon som har sitt eget hemliga svampställe. Just det här är något som Monica Blom försöker råda bot på, eller åtmin­stone göra det enklare och roligare att finna ”skogens guld” och sam­tidigt umgås med sina fyrbenta vänner på nya sätt genom att arrangera kurser i kantarellsök. 

»Många har kommit på att man kan vara i skogen och göra saker tillsammans med hunden, och kanske att hunden kan hjälpa till att få hem maten. Det ger glädje åt båda håll, säger hon.

Monica driver företaget Fyrtassen med utgångspunkt i Rundvik som ligger mellan Örnsköldsvik och Umeå. Hon håller kurser som fokuserar på alla typer av hundar, bland annat valpkurser, klickerkurser, slyngelkurser för trotsiga hundar som inte längre lyssnar på sin ägare, och inte minst spårkurser för vilt och svamp.

Färskar upp doftminnet

Det är tidig förmiddag när åtta ivriga hundar och åtta nästan lika ivriga hundägare samlas på en parkering för att träna på kantarellsök i den närliggande skogen. Monica Blom står med en glasskartong fylld med torkade kantareller och delar ut till deltagarna för dagens övningar. Bland hundarna som hälsar på varandra med viftande svansar hittar vi raser i många olika storlekar – allt från lilla blandrasen Lily som når upp till smalbenet på sin matte, till Troy, en irländsk varghund som du lätt når att klappa på ryggen utan att behöva böja dig det minsta. De har alla gått kursen tidigare och är här för att färska upp spårningskunskaperna och visa hur träningen för svampspårning går till. Monica Blom förklarar upplägget medan vi går längs stigen upp i skogen.

»Vi börjar med en tydlig och enkel stig. Vi säger åt hunden att stanna, går några meter och lägger ner kantarellen, sedan kallar vi på dem och uppmuntrar och belönar när de hittat svampen.

Sofia Vikman och Vega har inga problem att spåra kantarell, de gula höstlöven till trots.

Deltagarna sprider ut sig och börjar lägga sina spår, först längs stig och sedan i snår och ris. Det är tydligt att vissa är mer vana spårhundar än andra, men inom kort verkar de alla komma ihåg vad det handlar om när glada utrop börja ljuda. Monica går mellan ekipagen och ger tips och uppmuntrar. För Sofia Vikman och hennes labradorretriever Vega är de första övningarna en enkel match. Sedan de gick kursen har de hunnit vara ute på ett par skogsturer tillsammans där Vega hjälpt Sofia att hitta svamp att lägga i hennes flätade korg, och hon kommer fortsätta träna och gå på turer så länge det är säsong, säger hon.

Alla hundar har en nos

Snart är det dags för nästa svårighetsgrad, och nu ska hundarnas nosar utmanas på riktigt. Hundarna får stå kvar medan svampen kastas i olika riktningar så att doftspåret ska bli svårare att följa.

Monica Blom ger tips till Ann-Sofie Molander och hennes hund Lily på håll.

»Vi kastar svampen lite som om man sår frön, lite hur som helst, och sedan får hunden leta. Då vet du själv inte exakt vart den har landat, så om hunden hittar får man vara snabb fram och ge beröm, förklarar Monica innan gruppen sätter i gång med övningen på nytt.

För nybörjare är det alltså viktigt att själv vara uppmärksam på när en svamp är i närheten, men med tid och träning är målet att hunden ska markera när den hittat svamp, antingen med hjälp av skall eller kroppsspråk. Monica berättar att hennes hund Nicke visar svampfynd med en sittmarketing.

»Troy bara stannar, sitter och tittar på mig, som om han undrar ”är du dum eller? Ser du inte att jag har hittat svamp”, berättar Eva Brodersen, matte till varghunden Troy och skrattar.

Eva och Troy gick kursen under sommaren och tyckte att den var väldigt bra, hon hyllar Monicas pedagogiska egenskaper som kursledare. Hon hyllar också Troys vilja att spåra. Varghundar är traditionellt inte kända för sitt skarpa luktsinne för spårning utan använder ögonen vid jakt, så att anmäla sig till kursen var ingen självklarhet.

»Varghund har använts för att jaga varg och hjort i Storbritannien, och ännu längre tillbaka användes de i strid. Det blir en väldig skillnad mellan en liten torkad kantarell i skogen och en springande varg, men Troy gillar att bruka nosen, berättar en synligt stolt Eva. Det är en utmaning, men det blir dubbelt så roligt när det går bra! När han hittade fyra kantareller blev jag så lycklig att jag nästan började gråta.

Eva Brodersen och Troy.

»Ingenting är omöjligt, inflikar Monica. Alla hundar har en nos! Det gäller bara att för mig som förare att motivera dem till varför de ska leta upp en kantarell.

Monica menar att om Troy ska fortsätta utvecklas är det viktigt att Eva håller i och fortsätter med träningen. 

»Han är kanske en tredjedel på väg till att bli en riktigt duktig kantarellhund. Men det är tydligt att Troy vet vad han gör när det är dags att spåra svamp. 

Vad som också blir tydligt den här dagen är att alla typer av hundar, från små sällskapshundar till utpräglade jakthundar, kan lära sig att hitta svamp med rätt träning och motivation. Om hundägaren håller i träningen menar Monica att det tar ett par säsonger av träning för att bli en riktigt bra kantarellsökare.

»Flera av dem som är här idag gick kursen för mer än ett och ett halvt år sedan, men det är häftigt att sökandet fortfarande sitter i, tycker Monica.

Med samma metod som deltagarna lär sig söka kantareller går det att träna in sök av flera olika svampsorter, genom att introducera dem i övningarna. Men det viktigaste av allt är att inte ge upp och att ha roligt tillsammans med sin hund säger Monica, medan övningarna i skogen avslutas för dagen och de nöjda två- och fyrbenta deltagarna samlas vid sina bilar.


Ser fram emot att träna fler

Monica startade Fyrtassen som ett hundpensionat och har med tiden breddat verksamheten till vad den är i dag, och hennes plan är att fortsätta arbeta med hundar.

»Jag startade hundpensionatet när jag var sextio, och nu är jag snart sjuttio. Jag lovade barnen att jag skulle sluta när jag fyller sjuttio, men nu börjar jag ångra mig, säger Monica Blom finurligt. Så länge det är roligt och så länge jag känner att de som kommer hit och går kurs utvecklas och känner sig nöjda vill jag fortsätta. Speciellt roligt är det när hundägare kommer hit med hundar som inte är lätta att jobba med och som ändå utvecklas, såsom deltagarna från svampkursen som var med i dag.

Monica Blom

Ålder: 69 år
Bor: Rundvik
Intressen: Hundar, barn, barnbarn, barnbarnsbarn, utveckla mig med egen utbildning.

Läs mer om Fyrtassen