Det handlar inte om de fridlysta arternas vara eller icke vara

Skydd av fridlysta arter har skapat stor osäkerhet hos våra medlemmar de senaste åren. Den oron eskalerade efter Skogsstyrelsens pressmeddelande i februari i år. Regeringen har därefter agerat och ändrat artskyddsförordningen från den 1 oktober på så sätt att den inte längre skyddar varje exemplar av vild fågel samt gett Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen ett uppdrag att se över tillämpningen av bestämmelserna. 

Detta är bra och ett steg i rätt riktning, men det räcker inte. Nationellt fridlysta arter måste också hanteras i lagstiftningen eftersom de just nu till sin ordalydelse har ett strikt skydd för varje exemplar, vilket lagstiftaren aldrig avsett. I rättspraxis har bestämmelsen inte tillämpats så, men givetvis bör lagens ord och verkan överensstämma.
Dessutom är frågan om utredningsansvaret fortfarande olöst. Riksdagen har sagt sitt – att regeringen ska tydliggöra att staten har utredningsansvaret – men det är inte ett bindande beslut utan endast en signal från de folkvalda till regeringen att agera. 

Rimliga förutsättningar

Frustrerande nog är detta inte en ny fråga. Faktum är att Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets generaldirektörer redan för sex år sedan skrev ett brev till regeringen att lagen måste ändras i syfte att bli rättssäker, effektiv och förutsebar. Men trots statlig utredning och flertalet domar befinner vi oss fortfarande i ett osäkert juridiskt läge.

Vårt uppdrag som förening med 27 000 skogsföretagare är att skapa rimliga förutsättningar för att våra medlemmar tryggt ska kunna satsa på sitt skogsbrukande. Vi fortsätter därför trycka på politiker, regering och myndigheter i denna fråga. Vi driver också flera processer i domstol. Inte bara för våra medlemmar som drabbats, utan för alla skogsägare som kollektiv. För det här är en situation som kan drabba vilken skogsägare som helst. 

Den fridlysta blomman knärot. Foto: Adobe Stock.

Rättssäkerhet i fokus

Det handlar inte om de fridlysta arternas vara eller icke vara. Tvärtom. Efter många år i LRF och i Norra Skog vet jag att viljan hos markägare att bedriva god naturvård är jättestark. Skogsägare berättar med förtjusning om sällsynta djur, fåglar och växter i sin skog, men det är viktigt att förstå att skogs­ägare inte själva vill vara hotade. 

Finns det fridlysta arter så behöver de skyddas på ett rättssäkert sätt. Myndigheterna behöver ha och ta ansvar för avancerade inventeringsunderlag. Om skogen inte kan brukas på grund av vissa arter måste det finnas en tydlig rutin där markägaren ersätts.

Vi kommer fortsätta att driva frågan intensivt, tills den är löst. För det här är en orimlig pålaga på svenskt skogsbruk. 

Grundlagsskyddad rättighet

Känslan är att många i debatten missar att skogen oftast växer på marken på grund av att någon gång sått, planterat eller röjt fram den. Därefter har skogsägaren lagt ner resurser för att ta hand om sin skog på bästa sätt genom röjning, gallring, kanske gödsling och investering i vägar. Avverkningen är en del av de åtgärder man gör i skogen både för att hämta igen nedlagda kostnader men också för att plantera ny skog. 

Det fungerar på samma sätt som i jordbruket där man harvar och förbereder jorden för sådd, sår och gödslar. När grödan växt upp skördar man och får intäkter för att sedan börja om nästa säsong. Skillnaden dessa näringar emellan är omloppstiden som för jordbruk är ett år medan skogen i norra Sverige skördas efter 80 år eller mer. Men principen är densamma. Att skörda/avverka sin skog/mark är en grundlagsskyddad rättighet, inte en förmån man får efter sökt tillstånd. 

Ju fler vi är desto starkare blir vi

Det här var inte tänkt att bli en vädjan till att du ska bli medlem. Men jag känner ändå att det är läge att skriva något om det. Det kostar inget att vara medlem i Norra Skog. Ett medlemskap i föreningen bidrar till att vi blir fler, och när vi blir fler har vi större möjligheter att påverka i gemensamma skogspolitiska frågor.

Tänk att vi är drygt 300 000 enskilda skogsägare i Sverige med liknande synsätt på skogsbrukande. I Sverige bor tio miljoner människor. Skogsägarna utgör därmed 3,2 procent. Om det översätts till riksdagsledamöter skulle vi inte nå upp till fyraprocentsspärren och få möjlighet att tycka till i riksdagen. Detta visar hur viktigt det är att vi enskilda skogsbrukare arbetar tillsammans i våra gemensamma frågor. Ju fler medlemmar vi är desto större blir vår möjlighet att få politiken att lyssna när vi lyfter fram frågor som är viktiga för privat enskilt skogsbruk i norra Sverige.